Nu styr vi kosan mot Torre del Mar
för att njuta lite av sol och värme 🙂

See you later!

Äntligen fredag,,,,, och det bästa av allt – vi blev bjudna på mat.
Härligt att komma till dukat bord.

Värdinnan, Jennys svärmor, har fått lite ”gosaker” av sina gäster och hon ser nöjd ut.
Det var väldigt trevligt att komma hem till Sandra för det är nog ett år sedan vi var hos henne senast. Ni vet hur det är med tiden,,,, den bara rusar iväg, och vi med den.
Med detta sagt så är det inte ett år sedan vi sågs, utan sedan vi var hemma hos henne.
Som alltid lika trevligt att träffas och prata lite och en sak skall ni veta – Sandra kan laga mat. Underbart gott!

Vi startade med ett glas bubbel och en liten aptitretare med smält ost på som bara slinker ner och man vill ha mer 🙂

Aptitretarförberedelsen                       och ”bubbelbordet”

Det fina dukade bordet

Sen var det tid att frossa 🙂   och det gjorde vi.  Sååå gott.
Förrätten var en underbart god och len jordärtskockssoppa, huvudrätten helstekt oxfilé med potatisterrin och karamelliserad rödlök.

FINALEN blev en äpplekaka där äpplena var vinkokta med ett mandeltäcke över.
Gud så gott! 

Lite kaffe och avec på detta och sen var man mjuk!

Samtidigt pågick det viktiga saker i vardagsrummet och Isabelle intog parkett

Inte så svårt att räkna ut att vi hade det bra!
Tack Sandra för god mat och trevligt umgänge, som alltid när vi träffas!

Jovisst, så var det. Dukat för tre på släktträffen.
Kanske fel att säga släktträff – men det är min enda släkt som jag brukar träffa, så vi säger väl släktträff. Stor eller liten, men den var stor för mig.

Det var nämligen så att min bröder, Johnny och Robert (kallad  Robanitchki av mig), hade pratats vid och tyckte att vi skulle ses alla tre och prata gamla minnen,  höra hur det var med våra familjer, barn och barnbarn. Sagt och gjort! Vi träffades på ”Hemmet” för där fick vi vara ifred och ingen som tjuvlyssnade och inga fruar och men som la sig i :-).

Det blev en stor gryta Kalops med kokt potatis, rödbetor och sugdegsbaguette.
Satt som en smäck.

Sen blev det prat, prat och prat. Tårar av glädje, tårar av sorg (inte så många) och många kramar och skön känsla av att få träffas igen alla tre.
Det var åtta år sedan sist vi sågs alla tre!!!!!!

Beklagligt nog så var detta den enda bilden jag hann med.

Som ni kanske förstår så blev det lååååångt in på småtimmarna innan vi var klara med allt vi ville ha sagt och gjort. Kvart i fem på morgonen kom taxin och hämtade pågarna och jag fick några timmars sömn. Jag somnade med ett smil på mina läppar.

Måste tillägga att Robbans son, Toffe, ringde och kollade om Robanitchki var kvar – och det var han och då ville Toffe komma och vara med. Taxin släppte av honom på natten (vad nu klockan var) Trevligt med lite ungdomligt inslag 🙂

Vi ses snart igen kära bröder

Bara för att jag inte skrivit på länge så innebär inte det att det inte hänt något.
Nej TVÄRTOM – det har hänt mycket, fast att det inte hänt något.
Näää, nu har jag nog hillat in mig i något. Jag får nog förklara lite,,,,,

Vet ni vad ryggskott är? Om ja, så förstår ni nog vad jag menar. Det är precis vad jag råkat ut för. Efter städning förra söndagen kunde jag inte resa mig ordentligt förra måndagen och sen har det bara gått utför. Behandling, verkan, behandling, verkan. Jämmer och elände en hel vecka och idag söndag var en lyckans dag när jag vaknade!
Kunde stiga upp ur sängen utan stöd – Hallelulja

Men som ni vet – när katten är borta, dansar råttorna på bordet
 

Nog om detta – det har gått bra tack vare Lasse som dragit ett stort lass. Han har fixat hemmet, kört mig till behandling, lagat mat, dammsugat, handlat,,,, ja name it!
Tack syster Lasse 🙂

Sen kom helgen och det var bestämt att vi skulle passa ALLA barnbarnen (bara 4) men,,,,,
Som tur var så hade jag hämtat mig så pass under lördagen så det var inga problem.
Det var såå kul att ha alla fyra här samtidigt. Det var sånt ös på dom och dom eggade varandra och hade jätteroligt. Det var svårt att få dom att komma ner i varv igen och klockan blev halv elva på kvällen innan jag fick dom i säng. Ett flickrum och ett pojkrum.
Mycket lirkande för att få deras små söta huvud på kudden men klockan 11 sov alla och jag var totalt utmattad. Sängen kallade 🙂

Efter allt stim och stoj i trädgården blev det runda bordet och pizza.
Just då, efter utelek och mat var det ganska lugnt – men det ändrade sig snabbt.

Söndag morgon och jag tyckte det var lite väl tyst när jag vaknade, men när jag så vad klockan var så lugnade jag mig igen. Den var bara halv 7 så jag smög in på kontoret och skulle jobba lite men Teo hörde mig nog för han kom trippande efter 5 min på stolen.

När Teo och jag skulle visa Isabelle vägen hon skulle cykla till gympan, så kom Börje och ville kolla vad som hände. Han gick hela vägen i stigen och ut på Limavägen. Tuffing!

När dom stora barnen gett sig iväg på sina aktiviteter så åkte Teo, Matilda och jag till lekplatsen på skolan och åkte linbana, gungade, sparkade boll mm mm. Härligt väder men det blåste ganska rejält.

Hur avslutar man livlig lek och mycket bus – jo på Buger King om dom små själv får bestämma. Och det får dom ju. Mamma och pappa kom och hämtade på eftermiddagen och samtidigt kom Isabelle tillbaka för hon ville inte vara ensam hemma. Hon slog sig till ro i min säng med min platta och sedan varken hörde eller såg vi henna på ett tag.
Efter lite mat i magen på henne och kel och skvaller var det tid att skicka hem henne igen.

   Hejdå mormor och morfar! Vi kommer tillbaka

Gissa om jag sov gott sen,,,,,,