Det näst bästa med Spanien är alla deras Fiestor. Dom kan som jag, skapa fiesta, eller som jag kallar det ”fira” det mesta, och göra stor fest av det hela. Men det bästa med Spanien är nog ändå solen som värmer och maten som gör en ”go å gla”.
Sköna soldagar och när fiestan slår till så hänger man på och trivs i massor. Oavsett om det är spöken, häxor. kungar eller mulåsnor man firar och värnar om.
Jo minsann, Mulåsnans dag. Tack vare deras alldeles egen dag så var det helgdag i halva delen av Spanien som vi bodde i, och det innebär att ALLT stänger, vojne vojne.

Nu var det som så, att Hasse skulle köra Lena och Barbara upp till  byn Arenas, för det var där man firade Mulåsnans dag, och jag hängde på.
Det tråkiga var att det regnade men vi tog vars ett paraply och åkte iväg.  Inte nog med att det regnade – det tilltog!

Mulorna blev blöta, vi blev blöta och hela staden var blöt och molnen hängde tunga över oss alla. Vi kom och vi åkte igen!
  

På vägen hem igen körde vi in i gamla Véles-Málaga och tog oss en titt på borgruinen som låg så vackert på sin höjd. Våran chaufför var lite övermodig emellanåt,,,, det var smala, smala gator som hade en lutning på 50-60 gr, skulle jag tippa på. Men väl uppe på höjden fick vi vår belöning!
  

Nu vill jag tacka chauffören för hans tålamod med oss tre damer!