Utan att överdriva så var tisdagen den 12 december extremt låååång.
Den innehöll måååånga timmar!

Då tänker ni,,, ett dygn är väl ett dygn, men nej nej nej, inte när man flyger bakåt i tiden 🙂  vilket vi gjorde.
En trevlig flygresa med alldeles nya plan och gott om benutrymme, god mat och trevliga grannar. Vi blev dock lite försenade och vi kom iväg drygt en timme senare än vi skulle och dom flög bara in ca 1/2 timme så det blev många timmar i planet. När vi sedan landade skulle vi gå till disken och hämta ut vår hyrbil, men den disken fanns inte i terminal 2, utan i terminal 1. Ut för att ta en shuttlebuss för att komma till terminalen och sedan upp på våning två, med allt bagage, för att betala för hyrbilen. Sedan ner i bottenplanför att leta upp kuren där en snubbe satt och hänvisade till en bil i Standardklass – ungefär 50 meter bort, och väl framme bland mellanklassbilarna så var det tomt på hela den p-platsen. Inte en bil i sikte.

När man är så trött som man blir av att vara uppe flera timmar så är stubinen kort och tålamod saknas 🙁  Precis när jag skulle gå och fråga seglade det in en bil och den klapp vi förståss. Rotade fram vår medhavda GPS, (som tur var) och styrde nosen mot vårt hotell. Det låg inte så långt från flygplatsen, ca 15 min bilväg bara. Väl framme så fanns ingen i receptionen och vi ringde ett par gånger innan dom svara de och sa att dom skulle skicka folk för att öppna.
Ja, där stod vi och var trötta och hungriga och kände oss yra och lite gungiga. Vi fick vår 2:a till slut och klockan hade hunnit bli 21:45, deras tid så klockan i våra kroppar var 03:45, zzzzz.
Hungrig som en varg och ingenstans att handla men som tur var så fick vi grannens macka på planet innan vi landade. Den räddade oss.
 

 Efter 3 timmars sömn började telefonen att ringa och jag var alldeles groggy och visste inte var jag var. Natt för mig och förmiddag i sverige 🙂
Man får väl skylla sig själv antar jag.

Återkommer när jag samlat på mig lite
 
Precis utanför vår dörr