Ja, det finns många som behöver mat och vi försöker hjälpa dom så gott vi kan. Men det går inte att hjälpa alla. Varje gång vi cyklar till Mercadona för att handla så sitter det en farbror vid in- och utgången och ber om en slant. Klart vi ger en liten peng då och då. Jag får nog meddela att det är Lasses jobb att slänga till dom slanten (för jag har ju inga pengar). Bara en börs och den förvaltar Nilsson med stort mod och förstånd!

Nu var det så att jag fick cykla till affären ensam en dag och när jag behövde en
50-centare till skåpet i affären så hade jag bara 1E. Då kom jag på idén att jag kunde växla med tiggaren och försökte förklara att jag behövde 2 st 50-centare. Gick bra till slut.
När jag fick mina 50 centare tillbaka så lämnade jag den ena till honom som tack för hjälpen, han tackade och jag kände mig nöjd.

När jag handlat färdigt så stod jag där med min 50-centare och han satt kvar, så jag gav den också till honom och då bugade han. Gulligt 🙂

Men problemet är att inte bara människor behöver mat  varje dag. Nä, här finns MASSOR av hundar av alla de slag som behöver mat. Dom så kallade vildhundarna. Nu har dom fått valpar också så nu är det svårt att inte hjälpa dom också. Lena och jag vi försöker att slänga till dom lite mat då och då och igår kväll stack vi iväg med lite överbliven pizza och en burk hundmat. Oj vad dom blev glada!!

Vårt (Lenas och mitt) projekt är att se till så att hundarna blir mätta då och då.
Imorgon skall jag cykla till affären och köpa lite torrfoder att lägga i blöt till dom.